taking a walk on the wild side

Jag har återupptagit min skidkarriär, så snart är jag lika stabil som Anja med mängder av VM-guld runt halsen...eller kanske inte !?? I alla fall så var jag och Juan i Kåbdalis i söndags. Vi stack härifrån klockan nio och jag var inte kry. Festen kvällen innan med vodka-slush hade satt sina spår men jag repade mig ju längre dagen gick. Eftersom att jag inte åkt på några år så var jag aningen labil. Mina pjäxjävlar hade dessutom krympt så mina vader såg jättetjocka ut, sen sabbade jag mina täckbrallor och sist men inte minst så var mina skidor jävligt långsamma (nej, det var inte mitt fel) hahhaa. Stålkanterna var dessutom usla så det blev extra spännande när jag upptäckte att vissa backar innehöll överraskningar som stup, puckelpister, träd och annat. Jätteroligt. Efter några åk hade jag ont på diverse ställen så det blev att hänga i restaurangen i en och en halv timma och kolla på störtloppet, fan vad nice det var! Go Anja!

Idag har vi jobbat, vi som i jag och Hanna, en blind leder en blind eller vadå?! Imorron ska jag dessutom vara själv och det känns ju inte så jättestabilt, haha. Well, får väl se hur det går. Jag behöver dock pengar och morgondagens jobb innebär att jag var tvungen att skjuta upp min klipptid tills på måndag (oh dear..) så jag får se ut som en vandrande katastrof ett tag till. Lovely.

Jag måste även tillägga att rätt låtar för en gångs skull tog sig vidare i melodifestivalen. YES.!